Holmön är belägen en mil utanför Västerbottens kust i Bottenvikens smalaste avsnitt, Norra Kvarken. Bofast befolkning har enligt gamla källor funnits på Holmön redan från1300-talet. 1917 fanns 453 personer bosatta på Holmön. Öbornas basnäringar har i huvudsak varit jord- och skogsbruk samt jakt och fiske. Holmöarna är idag Sveriges största skärgårdsreservat. En annan sak som gör Holmön intressant är benämningen Sveriges soligaste Ö, allt enligt tillförlitlig statistik. Holmön erbjuder för övrigt en unik miljö att leva och verka i. 

På 1960-talet skedde en utflyttning från Holmön. Småskaligt jord- och skogsbruk förlorade sin bärkraftighet. Yrkesmässigt fiske blev ej längre lönsamt på grund av att nya fiskelagar och förordningar trädde i kraft. Ungdomarna tvingades söka nya yrkesinriktningar och flytta från Holmön. När den nya högstadiereformen trädde i kraft tvingades även barnfamiljer att flytta från Holmön, detta på grund av att förbindelserna till och från Holmön ej tillät pendlingsmöjligheter. Man tvingades byta från ärvda fädernegårdar på Holmön till stadslägenheter. Som lägst var befolkningstalet nere under 70 bofasta.

På 1990-talet gav parollen "Hela Sverige skall leva ", även en nytändning för Holmön. Barnfamiljer flyttade ut, skolan öppnades, ett servicehus för äldreboende startades och ytterligare etablering av företag förverkligades. På Holmön bor idag drygt 90 personer året runt och har stadigt ökat år för år. Sommartid fyrdubblas den siffran. Holmöns lokala utvecklingsgrupp startade en turistbyrå för att möjliggöra en ökad turistverksamhet. I samband med etableringen av turistbyrån startade också årliga vis- och jazzfestivaler på Holmön. I småbåtshamnen genomfördes en upprustning som ledde till säkra angöringsplatser, även i hårt väder, samt en utbyggnad av duschar, toaletter och tvättstuga. 

Åter Inledningen